Bibliotekshistorier

Hmm, borde man måntro ta det som ett tecken på att man inte är menad för blogskrivande om man redan har problem med att få ihop det andra inlägget... Nå, hur som helst, sen det senaste inlägget har jag hunnit spendera en vecka hemma, både hemma hos min föräldrar o några dagar i åbo.
Det var intressant att komma till åbo igen - förra våren var ja så trött på stället, men nu var husen vackra o charmiga, människorna var sympatiska o lyckliga o vattnet i ån var så gott som blått. Det började nästan bli lite skrämmande när ja till o med tyckte att tanten i kursbibban kanske också har några goda sidor som tidigare döljts under min allmänna åbo-/studietrötthet...

På tal om kursbibban annars, ja förstod nog inte hur fantastisk den faktiskt är före jag bekantade mig närmare med bibliotekssystemet i frankfurt oder; i åbo hittar man ju allt som oftast boken man letar efter, hittar man den inte är det bara att fylla i den lilla lappen o fantastiskt, några dagar senare kan man hämta den. Det enda potentiella problemen har utgjorts av bibbatantens oberäkneliga humör samt risken att få en kursbok som tidigare läst av nån total idiot som har sträckat under alla fel ställen med obehagliga färger som skär sig med varandra. Men med lite distans är dessa problem ganska överkomliga egentligen. I ffo finns det för det första ingen kursbibba. För det andra har huvudbibban med lite tur ett exemplar av varje kursbok. Aldrig två, o med störtsa säkerhet aldrig tre. Med lite större tur är boken också utlånbar; mest sannolikt är dock att boken har en gul plupp, vilket innebär endast veckoslutslån från lördag förmiddag till måndag morgon, eller en lika sympatisk röd plupp vilket naturligtvis betyder att man inte får låna den överhuvudtaget. Sen har också professorerna ingen som helst koll på om böckerna dom sätter på sin literaturlista faktiskt finns i biblioteket eller inte - allt som oftast finns dom inte, vilket betyder att man då får traska iväg till stans enda bokhandel, som normalt inte heller har boken utan rekommenderar att man gör en utfärd till berlin för att inhandla den för 67 euro eller liknande trevlig summa, vilket man även med kortaste korta matematik i gymnasiet kan räkna ut att om de ingår flera böcker i varje kurs o man tänkte besöka x antal kurser, blir summan för bokinköp ganska obehaglig. Vid det laget är man därför normalt ganska färdig att hoppa av kursen, bara för att slippa höra om bokhelvetet mera.
Nå, men om man utgår från att boken faktiskt finns på bibban, o att den också e utlånbar, är själva biblioteksprocessen i sig något av en upplevelse. Det börjar med att man inte får ta med sig nåt in i bibban. Utanför finns skåp (utan lås, de måste man själv införskaffa) dit väskor o ytterkläder ska sättas. Har man mot all förmodan lust att sätta sig i läsesalen får man ta med sig böcker, pennor o häften, men de ska bäras i handen eller sättas i en genomskinlig plastpåse, vilken får långa, misstänksamt anklagande blickar av bibbatanterna som man ska gå förbi, blickar som får passkontrollanterna vid heathrow att framstå som amatörer. Nu kan man ju överleva denna procedur om man faktiskt ska tillbringa en längre tid i bibban, men att mitt i vintern slänga av sig alla ytterkläder bara för att printa ut en halv sida kan kännas något onödigt. O ja, enda platsen på universitetsområdet där det finns datorer är biblioteket, där datorerna är på första våningen o printrarna på tredje. Varför, kan man fråga sig. Men nåt svar är svårare att få. O för att göra upplevelsen perfekt kostar varje sida man printar ut 5 cent. Så plötsligt framstår kursbibbatantens humör eller den dåliga luften i arkens datasal som inte alls så farliga - härligt att åka bort o få lite perspektiv på saker o ting.

Men konstigt nog, fast det var så trevligt att gå till kursbibban här nu, så är böckerna ja lånat därifrån precis lika omotiverande att läsa som alltid. Undrar vart man borde åka för att börja tycka att dom är sympatiska...