O cambridge var sig likt, jag blev riktigt nostalgisk av att gå runt på samma gator som jag gått på varje dag under ett års tid, att äta på den gamla favoritrestaurangen o att se hotellet igen där jag jobbade. Intressant var också att märka hur mycket positivare jag upplever england o engelsmännen jämfört med tyskland o tyskarna. Jag skulle när som helst kunna tänka mig att flytta till england, men jag är verkligen osäker på om jag har nån större lust att komma tillbaka till tyskland igen. Jag skulle vilja kunna sätta fingret på varför det är så, vad det är som utgör skillnaden, men jag tror inte jag kan. Kanske jag bara har en förskönad bild av england, för att det var dit jag kom efter några långa, skyddade, halvtråkiga o -tragiska år i skolan, för att det var där jag började ha roligt o började våga upptäcka nya saker, för att året där var så totalt fritt från ansvar o prestationsångest. Eller kanske det bara är för att jag nu råkat komma till en ganska dyster del av tyskland, för att människorna här är dystra o stela, för att jag inte känner mig lika bekväm på tyska som jag gör på engelska, eller för att jag helt enkelt befinner mig i en helt annan situation i livet nu än vad jag gjorde när jag åkte till england. Säkerligen är det en kombination av allt det ovannämnda.
Första maj firades det här året på gatorna i berlin istället för på vårdberget i åbo. Det började med att vi följde med denna euromayday-parad som antagligen ordnades i de flesta större europeiska städer. Ganska intressant, men ibland gick de lite förbi vad folket egentligen demonstrerade för; hemgjorda skyltar med texten "wir brauchen mehr Pinguinen" blandades med "scheiss Wetter, scheiss Kapitalismus", hippies o punkare blandades i en salig röra, o en kvinna, endast iförd en blommig kjol (obs! endast en kjol), basunerade ut att det är allas plikt att ha mer sex, för jorden måste räddas med mera barn. Joo. Udda stämning, minst sagt.
Efter paraden var det fest på gatorna i ett område som heter kreuzberg. Härlig stämning, massor med folk, soligt väder, små stånd ute på gatorna som sålde mat och drinkar, o små dj-bås som spelade musik kvällen lång.
kanske inte lika fin omgivning som på vårdberget, men riktigt trevligt för det

Senare på kvällen var stämningen inte lika trevlig längre, när ytterradikala, vem vet om dom var från höger eller vänster, samlade sig i grupper o gick omkring o var allmänt otrevliga o försökte irritera polisen som var där så mycket som möjligt. O poliser, de fanns det gott om; de kom i grupper om tjugo, smidiga som robocop, utrustade med allt från skottsäkra västar o ögonvisir till munkorgar(!?) Det var ungefär i det skedet som jag tyckte att det var en ganska god idé att åka hem igen. Tacka vet jag åbo, än så länge har jag åtminstone aldrig känt mig osäker när man varit ute om natten där.
Jack, som tyckte det skulle bli ett fint minne med ett foto på polisen...
Efter första maj låtsades jag studera i några dagar, o sen kom Eva på besök, en flicka från tjeckien som var här förra semestern, o som nu kom tillbaka för att hälsa på. Var riktigt roligt att ses o uppdatera sig lite igen, o ännu roligare var att vi bestämde att jag ska åka o hälsa på henne till tjeckien, jee, så nu har jag biljetter betsällda för den 23-25 maj. Det blir en något intensiv resa, med brno-wien-prag på programmet, men det ska bli så roligt att se de där platserna så energin räcker säkert till. Måste bara se till att ta bekväma skor på mig...
När Eva hade åkt hem igen kom mina föräldrar på besök för några dar. Det var så skönt o avslappnande att umgås med dom igen, man behövde inte fundera på att förklara sig o sina handlingar utan man kunde bara vara. Vädret var perfekt för att leka turister, så det blev en svängom i frankfurt, en trip över bron till polen o förstås en rundtur i berlin.
vid check point charlie
Vi gjorde också ett besök till sachsenhausen, ett koncentrationsläger ca. 35 km utanför berlin som först drevs av nazisterna men som efter krigsslutet fungerade som fångläger för sovjetunionen. Sachsenhausen ska vara ett av de mindre koncentrationslägrena, men ändå var det hur stort som helst. Tanken på hur stora de "stora" lägrena då måste vara är inte så trevlig. Det är en konstig känsla att gå runt där, det är obehagligt, ofattbart, skrämmande, tankeväckande, allt på en gång.
Så, det är väl ungefär det vad som varit på gång i mitt liv under de senaste veckorna. Nu ska jag försöka skärpa mig under den kommande veckan o försöka få lite studerat, Det börjar hopa sig en obehaglig hög uppsatser vid horisonten, så det sku va smart att börja förebygga den annalkande katastrofen. Kan vi kanske få en regning dag, bitte?
3 kommentarer:
Jag vet precis vad du menar med att önska en regning dag.. Usch vad det är omotiverande att sitta inne o läsa när det är sa fint väder. Vad roligt att läsa om hur du haft det, jag belv riktigt sugen pa att komma o hälsa pa en sväng i sommar.. Ska se vad det blir till :). Ha de bra! Kramar
kikar in! hoppas allt är bra med dej!? låter så härligt att få uppleva en massa olika platser i världen! nå kanske man kna resa när barnen blivit 20 typ:) kram!!
Härligt fotofyllt inlägg! I like! :) Allt bra?
Skicka en kommentar